
Efter en debattartikel i UNT väcktes återigen debatten om MMAns vara eller icke vara i Sverige. Igår debatterades MMA på TV4, på programmet Kvällsöppet. Jag tänkte dela med mig av min syn på debatten igår.
Jag försökte se på debatten objektivt och faktiskt lyssna till båda sidors argument. Därtill är jag lätt yrkesskadad från att plugga retorik, så jag kan inte undgå att reagera på de olika debattörernas retoriska strategier, vilka jag också tänkte kommentera lite kort. Mot-sidan bestod av en överläkare och docent neurokirurgiska kliniken, Akademiska sjukhuset, en dam från “morsor på stan” och en företrädare för motorsport(?). För-sidan i sin tur bestod av Paolo Roberto, före detta proffsboxare och numera arrangör av MMA-galan Rumble of the Kings, George Sallfeldt, ordförande i Svenska MMA-förbundet, Hanna Sillén, svensk MMA-fighter och sist en kille som jobbar med ett stort projekt mot ungdomsvåld och gatuvåld.
Hela debatten kändes enligt mig ganska förlegad. Allt har sagts förr, allt har debatterats förr – och vi har nått konklusion i frågan. MMA är tillåtet, det är granskat och det är sanktionerat av Riksidrottsförbundet. Låt det så förbli.
Men över till själva debattillfället då. Debattledaren var i min mening dålig. Vår före detta proffsboxare fick/tog ordet närhelst han kände för det. Att Paolo fick/tog så mycket utrymme i debatten beror snarare på en kass debattledare än på att Paolos åsikter och argument var revolutionerande bra. Likaså riktade debattledaren kassa frågor, exempelvis bjöds knappt Hanna med i debatten genom att få – och väldigt slutna - frågor. Det mest irriterande var dock hans konstanta försök att dra fyndiga diskreta skämt – vilket misslyckades – och provocera fram reaktioner.
Paolo då, som tog till ord i stor utsträckning, bjöd mestadels på känslostormar vilka inte tjänade mycket till. Absolut starkt användande av pathos, men likväl onödigt och överflödigt. Detta eftersom han snarare försökte sänka mot-sidans logosargument än att presentera egna. Och det enda ethosargument han åberopade var sitt primära ethos som proffsboxare, det sekundära ethos han byggde upp på plats tycker jag snarare stjälpte än hjälpte. För mycket känslostormar, för mycket kaxighet – inte tillräckligt nyanserat helt enkelt.
George och killen som jobbade mot gatuvåld gjorde däremot bra ifrån sig. Bägge visade på en lugn, nyanserad och påläst argumentation. De lät sig inte provoceras, de visade på respekt för motsidans argument samt bemötte dessa systematiskt. Framför allt George.
Killen som arbetade mot gatuvåld tog upp den väldigt viktiga aspekten att gatuvåld inte löses genom att förbjuda och förhindra att ungdomar blir exponerade för våld (yeah, lycka till!) utan snarare genom att man inbjuder till dialog kring det. Detta tog udden av argumenten som damen från morsor på stan framförde. Att hon ser ungdomar slå varandra – utöva MMA på varandra – på stan. Så om MMA blir förbjudet, kommer inte ungdomar att slåss på stan? Kommer de då inte utöva videovåld, eller karate, eller tv-spelsvåld, på varandra? Kom igen nu. Man kan inte ta saker ur sin kontext, sitt sammanhang, och sedan diskutera dem! Är MMA legaliserat gatuvåld? Ungefär lika mycket som formel 1 är legaliserad fortkörning. Innehåller MMA våldsamma aspekter som är förbjudna i samhället utanför buren eller ringen? Ungefär lika mycket som en hockeytackling förflyttad ur hockeyringen och praktiserad där ute på den där omtalade gatan. Jag säger det igen, man kan inte diskutera och debattera saker ryckta ur sin kontext.
Mot-sidans argument, med överläkaren i täten, uppvisade vissa brister i hållbarhet och relevans. Överläkarens främsta argument var att våld mot huvudet är farligt och dåligt, samt att det uppmuntras inom MMA. Detta styrkte han framför allt med sitt ethos som hjärnkirurg. Hållbarheten är hyfsat hög – en hjärnkirurg bör ha koll på hur våld mot huvudet påverkar hjärnan. Dock saknades två komponenter för att göra detta argument beviskraftigt. För det första förståelse för sporten, hans egenskap av hjärnkirurg gör honom inte införstådd med på vilket sätt slag mot huvudet “uppmuntras” inom MMA. För det andra relevansen av argumentet. Relevansen är i jämförelse med andra idrotter som är acceptabla. Och det finns idrotter med högre skaderisk och högre skadefrekvens som är acceptabla, ridsport och motorsport för att ta två självklara exempel. Alltså bottnar vi återigen i moralaspekter av att det är fel att slå varandra.
Moralaspekten är ständigt återkommande i dessa debatter. Återigen vill jag peka på mitt resonemang kring kontext. Men även kring frihet och hur mycket man ska styra människors liv och val. Med tillgänglig information kan man göra val om man vill hålla på med sporten eller inte. Eller ska vi förbjuda sexuella akter som uppmuntrar till våld och innehåller våldsaspekter också? Som BDSM och liknande. Någonstans ska man låta folk göra vad de vill, så länge det inte skadar andra. Men skadar det inte andra genom att skattebetalarna betalar läkarvården självförvållade skador? Att läkarvård för MMA-relaterade skador skulle kosta samhället pengar är bara idioti. Rökning – självförvållat men kostar samhället hur mycket då? Fotbollshulliganer? Ska vi välja vilka vi ska ge vård eller inte. Dessutom har alla klubbar anslutna till RF försäkring för tränande individer, alltså är det försäkringsbolag som betalar och inte staten.
Jag inser att mitt inlägg är alldeles för långt och osammanhängande för att någon ska orka läsa, så där sätter jag punk. Låt folk göra vad de vill. Om ni vill inskränka människor frihet, läs på innan och grunda det på välavvägda argument och inte moralpanik och rädsla för det man inte förstår och tycker ser brutalt och läskigt ut. Låt oss som vill gå ner i en källare och kramas och slå på varandra på vardagkvällarna göra det, så låter vi dem som vill kolla på idol och äta sig feta i sin soffa göra det.